Jag vill tro att alla minns den första bok de läste. Inte den första boken som ens mamma läste för en när man var liten när man skulle härma hunden, grisen och kon utan den boken som var början till att man alltid sen hade en bok i väskan. Jag vet inte om jag började läsa böcker väldigt sent men jag fick den första Twilight-boken i julklapp av min mamma när jag var tio elva nånting. Jag hade aldrig tänkt på att läsa innan, läsa är något vuxna gör i stället för att leka. Urtråkigt helt enkelt. Men jag blev förtrollad av bokens pärm, så len, så fin. Jag bestämde att jag skulle läsa den långsamt och sen önska mig de andra sen när jag fyllde år. Men hur ska jag säga...? "I december är ju julafton och jag fyller år i februari, på tre månader har jag väl ändå hunnit läsa ut boken? Fast det är ju 443 sidor..."
Det gick inte särskillt bra. Jag hann läsa om den boken så många gånger så att jag halvt visste hur dialogen gick. Ja, det var riktigt illa. Jag drömde till och med mardrömmar om den. Nu tror ni kanske att jag drömde om vampyrer som sög mitt blod men nej, jag var helt messed up. I drömmarna läste jag boken, mening för mening och tog in allt men boken började sakta åka ifrån mig. Jag fick anstränga mig för att se nästa ord men det var för svårt. När jag tillslut inte kunde läsa mer så brukade jag vakna med ett ryck, gråtande. Nej, jag är inte precis stolt över det. Sen så växte jag upp. Jag fattade inte och skämdes till och med för att ha gillat allt som hade med Twilight att göra. Vampyrer, skepnadsskiftare och vampyrbebisar. Men sen sa jag åt mig själv en dag; Jag borde vara tacksam. Om jag inte läst Twilight så hade det säkert tagit mig flera år för att börja läsa. Jag var inte intresserad av det alls, slöseri med tid helt enkelt.
Efter ett tag av läsande så hade jag så många böcker att Barbiesarna fick åka ut, sen barnböckerna och till slut gosedjuren. Inte alla förstås, hjärtlös är ju jag inte. Men nu, ett antal år senare har min bokhylla blivit så full att allt är en enda stor röra. Ni kan fråga min mamma, hon tjatar om att jag ska städa där jämt men vem har tid för det? Hon ska vara glad att jag sveper över golvet med dammsugaren. Ibland. Vad min mamma inte kan se i bokhyllan är min sorteringsmetod. Hon ser inte skogen för alla träden.
I min bokhylla har jag alla Harry Potter-böckerna, Hungergames triologin, Genom dina ögon, Twilight, Divergent, Insurgent, Sagan om ringen, Game of Thrones, andra vampyrböcker, lite samurajböcker och massa andra godbitar. Jag är en sån person som gärna äger varje bok hon någonsin läst. Det är inte bra, det tar utrymme och pengar. Speciellt om man föredrar böcker indbunda. De flesta tonåringar är panka nu för tiden. Vissa lägger sina pengar på godis, andra på kläder, andra på TV-spel och så har vi dom galna satarna som lägger hela barnbidraget på böcker.
Sen så måste jag säga att det är nyttigt att man släppa boken ifrån sig ibland. Om man läser en underbart bra bok är det lätt att fastna i dess värld men det finns en sak som kallas personlighygien, något annat som heter hjälpa till hemma, sen ett fruktansvärt hemskt ord. Social. Man måste vara social. Jag har suttit på tillställningar i ett hörn med näsan i en bok, men jag lovar, man missar massa med saker. Huvudpersonen i din bok kanske hinner döda draken, gifta sig med prinsessan och få fem barn men tiden kan rinna förbi otroligt snabbt i verkligeheten med. Ibland måste man gå på de där festerna, släppa boken och möta nya männsikor. En bok har mycket att erbjuda men livet har mer. En bok kan handla om en tjej och en kille som är kära men livet har plats för så mycket mer. Båda äventyr, drama, mysterier, skratt, adrenalin och lycka. Läs böcker men lev livet.
/ Sophia Torstensson 9D Djäkneskolan
De flesta böcker som Sophia tipsar om finns i ungdomsrummet. Fråga gärna på biblioteket om du har svårt att hitta din favoritbok!
/Tal
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar