Själv läste jag mest serier i högstadiet. Jag var en riktig serienörd. Fast några böcker hann slinka in i mitt läsande. Dels läste jag rätt så gubbiga böcker. Annars läste jag böcker som hade anknytning till någon film jag hade sett eller musik jag lyssnade på. Så första boktipset från mig som jag läste i början av gymnasiet var...
Girlfriend in a Coma - Ledmotiv till jordens undergång av Douglas Coupland.
Detta var den första Douglas Coupland bok som jag läste. En bok som jag fick nys om efter jag hade haft en Smiths-period (Girlfriend in a Coma är en känd låt av bandet).
Här nedan är låten som jag menar:
I alla fall så handlar boken om Richard och Karen som är highschool sweethearts. Efter att ha förlorat oskulden (och blivit gravid!) hamnar Karen i koma. Och där stannar hon i 18 år innan hon vaknar upp. Jag vill egentligen inte avslöja mer än så av bokens handling. Men det handlar om på något sätt att se världen fara förbi, att inte hitta sin plats i vuxenvärlden (något som självklart tilltalade mig i gymnasiet). Att vara vilsen.
Språket i boken är kvickt och vasst. Bittert men levande.
Och nu när jag sitter här, skrivande den här recensionen med Smiths i hörlurarna, så känner jag hur mycket jag har saknat boken.
Att det kanske var den första boken som verkligen var viktig för mig.
Boken hittar du i avdelningen för skönlitteratur på biblioteket under författarens efternamn.
"Jag var den första kille Tyler vågat fråga, och när vi satt där på fyllan i en bar där ingen brydde sig sa Tyler:
- Jag vill att du gör mig en tjänst. Slå till mig så hårt du bara kan."
Mitt andra boktips är Fight Club!
Första gången jag läste Fight Club av Chuck Palahniuk kändes det som jag hade fått stryk. Nästan fysiskt. Jag var helt utmattad efter att jag hade läst klart boken. Och samtidigt nyvaken. Jag skämtar inte när jag säger att jag hade någon slags adrenalin kick efteråt.
Jag läste boken i gymnasiet och blev helt bortblåst. Aggressiviteten, viljan att förstöra, det smutsiga i livet, hela boken genomsyrades av detta.
Och tvisten i slutet. Herregud! Har det funnits en sån här tvist i en bok innan?
Huvudpersonen har ett tråkigt jobb, en tråkig lägenhet, ett tråkigt liv som han nästan drömmandes går igenom. Han har dessutom insomnia som han löser genom att gå till olika stödgrupper för dödliga sjukdomar där han får gråta ut. Han får plötsligt chansen att känna något. Tills han möter Marla som förstör allt.
Men sen möter han Tyler. Och allting förändrats.
Jag kan inte berätta mer om handlingen för som den första regeln i fight club är: Man pratar inte om fight club.
Och den andra regeln i fight club är: Man pratar inte om fight club.
/Tal
"Jag var den första kille Tyler vågat fråga, och när vi satt där på fyllan i en bar där ingen brydde sig sa Tyler:
- Jag vill att du gör mig en tjänst. Slå till mig så hårt du bara kan."
Mitt andra boktips är Fight Club!
Jag läste boken i gymnasiet och blev helt bortblåst. Aggressiviteten, viljan att förstöra, det smutsiga i livet, hela boken genomsyrades av detta.
Och tvisten i slutet. Herregud! Har det funnits en sån här tvist i en bok innan?
Huvudpersonen har ett tråkigt jobb, en tråkig lägenhet, ett tråkigt liv som han nästan drömmandes går igenom. Han har dessutom insomnia som han löser genom att gå till olika stödgrupper för dödliga sjukdomar där han får gråta ut. Han får plötsligt chansen att känna något. Tills han möter Marla som förstör allt.
Men sen möter han Tyler. Och allting förändrats.
Jag kan inte berätta mer om handlingen för som den första regeln i fight club är: Man pratar inte om fight club.
Och den andra regeln i fight club är: Man pratar inte om fight club.
Sista tipset av mig i denna underbara nostalgidag är:
Killing Yourself to Live - 85% av en sann historia av Chuck Klosterman läste jag när jag var lite äldre, runt 20.
Jag vet inte hur jag fick reda på om författaren eller om boken. Hur den hamnade hos mig. Men jag är glad att den gjorde det.
Jag kommer ihåg att jag satt i soffan en helg och läste den från morgon till kväll. Att jag verkligen var fast.
Boken handlar om Chuck, journalisten. Förälskad i en kvinna som kanske inte vill ha ett förhållande. För att tänka på annat så beger han sig ut på USAs vägar. Söker upp platser där olika rockstjärnor har dött. Röker på med ungdomar. Och tänker på sitt liv. Det låter urtråkigt jag vet. Typiskt den deppiga mannen på någon slags inre resa. Men grejen är att Klostermans ögon för popkulturella händelser är så fantastiska att det inte blir deppigt. Visst, det blir patetiskt ibland. Men på ett roligt sätt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar