Sista nostalgidagen...

Det är ju inte lätt att bara välja tre av sina favoriter som man läste när man var ung. Jag trodde att jag hade tre säkra kandidater men ju mer jag tänkte ju fler kom jag på, svårt att välja.

Mitt första val är självklart. Den författare jag läste allra mest som ung var Stephen King. Jag älskad skräck både i bok och filmform och Kings bok "Varsel" (The Shining ) måste vara en av de bästa skräckböcker som har skrivits, filmen, som är gjord av Stanley Kubrick, är något av det läskigaste jag har sett. 

Jack Torrance tar jobb som vaktmästare på ett vinterstängt hotell och flyttar dit med sin familj för att få skrivro. Familjen får veta att den tidigare vaktmästaren blev galen av att vara helt isolerad och dödade sin familj. Sonen i familjen Danny ser saker som inte andra ser och känner av de onda krafterna på hotellet. Boken skrevs 1977 och nu i september 2013 ska det komma en uppföljare som handlar om Danny som vuxen.

Om jag ska läsa den? Det måste jag ju göra...men jag är så mycket mer lättskrämd nu för tiden så vi får se om jag pallar.

En annan bok som jag gillade var Douglas Adams "Liftarens guide till galaxen".
Boken är den första i en trilogi i fem delar !?  De andra är delarna är "Restaurangen vid slutet av universums", "Livet universum och allting", "Adjöss och tack för fisken" och "I stort sett menlös". Böckerna är helt skruvade och har en skön humor.

Arthur Dent upptäcker en morgon en gul bulldoser utanför sitt fönster. Det visar sig att hans hus ska rivas och ge plats åt en ny motorväg. Arthur lägger sig i leran i sin morgonrock för att stoppa maskinerna. Att det ska byggas en ny motorväg visar sig snart vara ett ganska litet problem när en hel flotta vogonrymdskepp dyker upp för att spränga jorden eftersom den är i vägen för en ny intergalaktisk genomfartsled.

Det visar sig senare att planeten Jorden enbart är ett experiment för att hitta "den yttersta frågan om livet, universum och allting" (svaret är 42, men frågan däremot kan ej existera i samma universum som svaret). Om man inte förstår svaret på en frågan, behöver det inte vara svaret det är fel på, det kan lika gärna vara frågan som är felställd.....hmmm

Mitt tredje tips är Donna Tartts "Den hemliga historien".
Jag har nog aldrig läst en bok så intensivt som den hemliga historien.
Jag började läsa boken i sängen när jag vaknade på morgonen och fastnade totalt. Boken fick föja med mig till affären, parken, toaletten, när jag pratade i telefon...allt gick bra tills jag försökte laga mat tillsammans med boken. I ett uppslukat ögonblick satte gasspisen fyr på mina grytlappar och brandlarmet väckte mig ur den värld som hade uppslukat mig. Läsandet fortsatte långt in på natten och vid 3-tiden (ca 600 sidor senare) var den slut....JAG VILLE HA MER!
Jag väntade och väntade och väntade...jag väntade i tio år och äntligen skrev Donna Tartt en ny roman "den lille vännen" HURRA!
Den nya boken var usel! Aldrig har jag blivit så besviken. Jag läste den på svenska och på engelska framlänges och baklänges, och den var usel.
I oktober i år kommer hon med sin tredje bok, 11 år efter den andra. Jag väntar spänt men får nog inse att jag aldrig kommer få en läsupplevelse som Den hemliga historien.

Något äldre nostalgi...

Om man som jag haft tonårens värsta slukarperiod under tidigt 80-tal, växte man upp i en tid där science fiction var en betydligt större genre än den fantasy som tagit över sedan dess. Själv är jag fortfarande betydligt mer svag för rymdskepp och spetsörade rymdvarelser än magiska luftskepp och spetsörade alver. 

Genren hade haft sin guldålder några decennier tidigare, så jag hade massor av böcker att välja mellan på biblioteket - och jag läste mig igenom hela science fiction-hyllan i staden där jag växte upp. Dessa tips här nedan är snarare tips för hela författarskap än för enstaka böcker.

En av mina första favoritförfattare var Robert A. Heinlein, som skriver både spännande men även mycket underhållande och gärna med en oväntad vändning precis i slutet av boken. Inte sällan finns här ett religiöst - eller snarare religionskritiskt - inslag i hans böcker. Den titel jag lyfter fram här är Egen rymddräkt finnes, men det går att läsa vad som helst av honom med samma behållning.

En annan favorit är naturligtvis den alltid lika populäre Isaac Asimov, som skrivit om robotar ur både teknisk och filosofisk synvinkel - något som inte blivit mindre aktuellt i vår egen tid. Nere i magasinet fann jag en läcker förstautgåva på svenska av Jag, robot från 1954. På den här tiden såg en robot ut som den skulle, fyrkantig och metallisk, inte som dagens perfekta androider och hubotar i filmer och tv-serier. ;-)

Sista tipset blir författaren Phillip K. Dick, som skrivit böcker som Androidens drömmar, en novellsamling där en av berättelserna blivit till filmen Bladerunner. Här nedan finns en annan av mina favoriter av honom, dystopin Baklängesklockans värld, där tiden går baklänges och bibliotekarierna, som i vanliga fall värnar om litteraturen, i stället samlar in manus för att bränna upp dem innan böckerna ens kommit ut...

Intresset för science fiction lever i alla fall kvar inom film och dataspel. På 80-talet kunde man i stort sett bara läsa om rymdfärder, idag kan man själv sätta sig bakom spakarna i ett rymdskepp i något trevligt tv-spel och styra ut bland stjärnorna. 

Live long and prosper!

/Helena

Tema; Nostalgi!

Den här veckan tänkte vi tre bloggare skriva om tre böcker som betydde lite extra för oss när vi gick i högstadiet eller gymnasiet.

Själv läste jag mest serier i högstadiet. Jag var en riktig serienörd. Fast några böcker hann slinka in i mitt läsande. Dels läste jag rätt så gubbiga böcker. Annars läste jag böcker som hade anknytning till någon film jag hade sett eller musik jag lyssnade på. Så första boktipset från mig som jag läste i början av gymnasiet var...

Girlfriend in a Coma  - Ledmotiv till jordens undergång av Douglas Coupland.
Detta var den första Douglas Coupland bok som jag läste. En bok som jag fick nys om efter jag hade haft en Smiths-period (Girlfriend in a Coma är en känd låt av bandet).
Här nedan är låten som jag menar:

I alla fall så handlar boken om Richard och Karen som är highschool sweethearts. Efter att ha förlorat oskulden (och blivit gravid!) hamnar Karen i koma. Och där stannar hon i 18 år innan hon vaknar upp. Jag vill egentligen inte avslöja mer än så av bokens handling. Men det handlar om på något sätt att se världen fara förbi, att inte hitta sin plats i vuxenvärlden (något som självklart tilltalade mig i gymnasiet). Att vara vilsen.

Språket i boken är kvickt och vasst. Bittert men levande. 

Och nu när jag sitter här, skrivande den här recensionen med Smiths i hörlurarna, så känner jag hur mycket jag har saknat boken. 

Att det kanske var den första boken som verkligen var viktig för mig. 

Boken hittar du i avdelningen för skönlitteratur på biblioteket under författarens efternamn.


"Jag var den första kille Tyler vågat fråga, och när vi satt där på fyllan i en bar där ingen brydde sig sa Tyler: 
- Jag vill att du gör mig en tjänst. Slå till mig så hårt du bara kan." 

Mitt andra boktips är Fight Club!

Första gången jag läste Fight Club av Chuck Palahniuk kändes det som jag hade fått stryk. Nästan fysiskt. Jag var helt utmattad efter att jag hade läst klart boken. Och samtidigt nyvaken. Jag skämtar inte när jag säger att jag hade någon slags adrenalin kick efteråt.

Jag läste boken i gymnasiet och blev helt bortblåst. Aggressiviteten, viljan att förstöra, det smutsiga i livet, hela boken genomsyrades av detta.
Och tvisten i slutet. Herregud! Har det funnits en sån här tvist i en bok innan?

Huvudpersonen har ett tråkigt jobb, en tråkig lägenhet, ett tråkigt liv som han nästan drömmandes går igenom. Han har dessutom insomnia som han löser genom att gå till olika stödgrupper för dödliga sjukdomar där han får gråta ut. Han får plötsligt chansen att känna något. Tills han möter Marla som förstör allt.

Men sen möter han Tyler. Och allting förändrats.

Jag kan inte berätta mer om handlingen för som den första regeln i fight club är: Man pratar inte om fight club.
Och den andra regeln i fight club är: Man pratar inte om fight club.

Sista tipset av mig i denna underbara nostalgidag är:

Killing Yourself to Live - 85% av en sann historia av Chuck Klosterman läste jag när jag var lite äldre, runt 20.

Jag vet inte hur jag fick reda på om författaren eller om boken. Hur den hamnade hos mig. Men jag är glad att den gjorde det.

Jag kommer ihåg att jag satt i soffan en helg och läste den från morgon till kväll. Att jag verkligen var fast.

Boken handlar om Chuck, journalisten. Förälskad i en kvinna som kanske inte vill ha ett förhållande. För att tänka på annat så beger han sig ut på USAs vägar. Söker upp platser där olika rockstjärnor har dött. Röker på med ungdomar. Och tänker på sitt liv. Det låter urtråkigt jag vet. Typiskt den deppiga mannen på någon slags inre resa. Men grejen är att Klostermans ögon för popkulturella händelser är så fantastiska att det inte blir deppigt. Visst, det blir patetiskt ibland. Men på ett roligt sätt.

/Tal